För er som inte är briarder kanske detta är en nyhet. Man kan tacklas! Hos briarden förfinades denna egenskap redan för många hundra år sedan då vi jobbade som vallhundar. En stor del av jobbet då var att vara "levande staket" och tränga djuren. Detta är ju inte så vanligt att man får användning för som modern briard, men det är ju synd att en så användbar egenskap sakll gå förlorad. Därför delar jag och alla andra briarder gärna med oss av visdomen.Tacklingen utföres helst på mattar, då dom vanligen är lite mindre och klenare än hussar. Min matte är också mindre knölig och vass och därför skönare att bonka in i...Antingen kan man göra tacklingen i form av en simmarvändning. Det kan vara användbart om du måste byta riktning jättesnabbt. Du springer helt enkelt i full fart mot din matte (eller för all del husse), sen tar man ett avstamp som om man skulle hoppa över henne, men istället så stämplar man in framtassarna nånstans på mitten av matten och tar avstamp för att byta riktning. Det har också den fördelen att dusnabbt tar dig därifrån om din matte inte uppskattar att bli vändvägg.Den andra tacklingen, den som är mer riktig, är den som utförs med bogen före. Du springer då allt du orkar mot din matte, tar avstamp, men istället för att sätta fram tassarna och stampa, så viker du frambenen åt sidan och går med bogen före in i matten. Du kan sikta på olika höjd på matten beroende på vad du vill uppnå. I knävecken är effektivt om du vill snöbada henne, lite högre upp om du bara vill visa lite briardisk uppskattning.Min matte har utvecklat ganska bra ögon för när mina tacklingar kommer och hon har blivit en fena på att kliva undan i sista sekund. Då brukar jag bli jätteupprörd och försöka dra henne i position igen genom att ta ett rejält IPO-grepp i armen. Det är dock nästa övning som vi går igenom vid ett annat tillfälle.Tackla som Foppa, svårt att toppa! /Tuffa