Jag har bakben. Och en rumpa. Matte tycker att jag skall ha kontroll över var dom delarna är och helst placera dom där hon vill. Vi tränar ju hårt (...hmmm...) numera och då gäller det att ha koll på aktern.

När jag sätter ner den snyggt och fint där matte vill då får jag skinka! Fattaru! Skinka för skinka! Whoho!!!

Sen så gick vi iväg bakom ladugården och då hade matte den luringen gömt spårapporter där.  Trodde hon i alla fall. Jag hittar ju dom plättlätt. Och då får jag skinka igen.

Life is beautiful! /Tuffa