Äntligen packade matte spårgrejerna. Det var ohyggligt länge sedan vi var ute och spårade. Grynet visste ju inte alls vad det handlade om, men hon är ju alltid glad så...

Vi fick sitta kvar i bilen medan husse och matte grejade ut spåren. Sen fick jag gå en prommenad i koppel. någon slarver hade drällt pinnar i vägkanten. Tur att jag hittade dem! "Pinnstig" kallar matte det... Kul!

Sen var det Grynets tur. Jag fick sitta i bilen... Grynet har minsann näsa hon också och berättade att det var himla spännande att gå och nosa i skogen och så plötsligt hitta sin (min...) leksak mitt i skogen. Hon såg jättekaxig ut när hon bar den tillbaka till bilen. Big deal...

Så var det min tur att spåra. Äntligen! Nosade på, det var ganska varmt och lite torrt ute, men jag kände ganska bra var matte hade gått. Pinnarna hittade jag och fick mumsiga små-frollar för. Sista pinnen var inte en vanlig lång utan en skogspinne! Lurigt!

Bäst jag mår, när jag får gå spår. /Tuffa