Idag fick husse frukost på sängen. Kan inte jag också få frukosten i bia-bädden? /Tuffa

Det gjorde vi idag. Nosade lite. Man måste nosa när det kommer nått intressant. Eller? /Tuffa

Idag kom polaren Ester och hennes matte till oss. Vi skulle gå långprommenad i skogen. Skönt! Lilla Gryn fick vara hemma hos husse för hon var lite stel och stapplig efter sina äventyr i leran igår. Haltade lite på ett framben och matte anklagade direkt mig för den där tacklingen jag lade in när hon var ganska liten och trodde att Gryn var bortom all hjälp... Nåja, hon fick vara hemma i alla fall.

Det var ganska skönt att slippa sitt ankare och bara gå med polaren Ester och nosa. Vi gick iväg österut och sedan upp mot åsen. Klättrade och hoppade mellan olika stenar och försökte låta bli att halka. Ganska dimmigt är det idag också. När vi nästan var uppe på toppen fick både jag och Ester doft i nosen. Hare! Vi Sprang och nosade och spårade och plötsligt hittade vi den! Drev en bit men vände tillbaka till mattarna som var lite härskna för att vi dragit. Påstod att vi inte var jakthundar utan gjorda för att valla och vakta. Ja! Vi vaktade förfärligt. Spåra upp  och oskadliggöra inkräktare! Eller...?

Vi fortsatte fram till sandtaget och sedan vägen tillbaka hemmåt. Då hittade vi fler inkräktare och tog en repa till.... Hehe... Sen fick vi gå lugnt och fint hos mattarna resten av vägen. En lång, skön tur blev det i alla fall. Gryn blev glad när jag kom hem igen. Lite sur för att hon fått vara hemma, men hon var fortfarande lite trött efter dagen på bygget med Gullan igår, så hon hade mest sovit.

Nu ska jag mysa på fårskinnet en stund!

Jagat hare, iväg bar´de! / Tuffa 

Tja, det kan man ju fråga sig.... Vi skulle hälsa på hos Grynets mamma Hannie, Dimage och syrran Gullan. Spana in det omtalade bygget och Grynet hade stt fram emot att få springa i leran  med Gullan.

När vi hoppade ut så fjäskade Gryn för sin mamma men hon var benhård och sade att fjäskiga ungar göre sig icke besvär. Jag blev lite putt, för så säger man inte åt min lillasyster. Det tyckte inte deras matte heller utan skulle sätta Hannie-mamman i bilen. Då tänkte jag, att jag kan ju passa på att ge henne ett tjuvnyp när någon ändå håller fast henne. Vi gastade lite åt varandra och så skulle vi nypas lite och då kom Hannies mattes finger i kläm. I vems mun vet vi inte... Kanske min...? Kanske inte...

Det gjorde jätteont och blodet rann... Fy på oss! Matte packade in den blodiga handen i plåster och körde iväg Hannies matte till människo-vettrinären. Fast då heter det doktor tydligen. Jag och Gryn och husse fick vara kvar på bygget. Efter en lång stund så kom matte tillbaka, hon hade fått lämna kvar Hannies matte hos doktorn ett tag. Hoppas det inte blir som för mig när jag fick vara kvar hos vettrinären en gång. Då hade jag en kamel-puckel i nacken när matte hämtade mig. Extra vatten om jag skulle bli törstig tydligen.

Hoppas du slipper puckeln och förlåt för fingret!

Fast man försvarar systrar och bröder, får man ej bitas så att det blöder! /Tuffa 

Så har då lilla Gryn börjat på valpkurs! Egentligen skulle hon ha gått tillsammans med husse och matte och jag skulle ha träningskväll, men eftersom husse är i Stockholm så fick matte först träna med mig och sedan gå kurs med Grynisen.

Vi trodde att lilla Gryn kanske skulle vara störst av alla, men så var det inte. En stor kille som heter Zeus och tydligen kommer från Kanarieöarna var ännu större. Fast han pep som en tjej... Jag fick ju inte följa med utan låg i bilen och väntade. Matte berättade att dom först fick gå in för att kursfröken skulle prata med alla. Lilla Gryn och Kanarie-killen fick följa med in. Dom andra vågade inte ha sina valpar innomhus... Lilla Gryn tyckte det var lajbans. Hon försökte först snacka lite med Kanarie-killen och sedan busa lite med tjejen brevid, men när inget av det var tillåtet enligt matte så lade hon sig och knoppade in.

Till slut fick dom gå ut, jag ropade lite uppmuntrande åt Gryn, men matte väste åt mig... Så fick dom tassa runt lite på klubben och sedan gå ner på plan och träna lite kontakt. Lilla Gryn är ganska begåvad på det. Kanske för att hon är så sugen på godis... Hon kunde i alla fall både sitta stilla och gå runt med fin kontakt. Både med godis och med lek-mojj. Matte trakasserade dom andra hundarna genom att gå kors och tvärs mellan dom. Lilla Gryn klarade det jättefint, dom andra hundarna var det värre med. Särskilt en liten mjuk, irländsk, vete-terrier. Den hade tre mattar med sig. Fatta vad förvirrad han var då. Alla tjatade på honom: Leo sitt, Leo nej, Leo kom, Leo sitt, Leo, Leo, Leo, Leo..... Tror jag det att han valde att inte lyssna på någon. En matte i taget tack!

Lilla Gryn var glad att få hoppa in i bilen till mig. Hon berättade att hon mött en frustande, glad hund-tant som hette Kråkan! Min Kråk-kompis! Matte var nöjd med lilla Gryn och vi fick dela på blodpuddingen som var kvar. Smaskens!

Gryn på kurs är inte ursh! /Tuffa 

Hon kramas så skönt min lillasyster...

Alltså fast hon tydligen har en matchvikt på 28,5 kilo numera så är hon ju fortfarande liten! Hur kan hon då gäspa så högt att alla vaknar? Eller, alla utom husse då... Nu är han ju i och för sig i Stockholm, men även om han låg här i sängen så skulle han nog sovit vidare. Det gör inte jag och matte. Vi vaknar. Och råttan gäspar. Miiiiiaaaaaaa! Låter det. Som en enorm katt. Varför? Gryn påstår att hon behöver gå ut och kissa, eller att magen kurrar... Ut fick hon gå, men nått käk blev det sannerligen inte klockan två på natten. Lite besviken blev hon allt...

På natten sov, inte hålla hov! /Tuffa