Vårat Gryn, hon är uppfinningsrik. Matte har tagit undan våra fårskinn för hon tycker vi drar in så mycket skräp så det blir så jobbigt att städa skinnen om vi ligger på dom nu.

Själv sover jag ju uppe i husses och mattes sovrum där våra bia-bäddar står. Gryn däremot hon brukar ofta sova nere framför dörren eller på sitt skinn. Nu fanns det ju inget skinn att sova på och Gryn tyckte tudligen att hon ville ligga mjukt, så hon hade helt enkelt klivit upp i soffan.

Hur vi vet det? Jo, det sista vi gjorde i går kväll var att ta ett lerbad och vatten-spa. När man sedan torkar så faller det ut ungefär tre hekto finkornig sand ur ens päls. Den hamnade i soffan och Gryn var avslöjad!

Se till att du är torr, annars säger matte morr! /Tuffa 

Idag kom matte hem lite tidigare än vanligt. Det var skönt för då gick vi äntligen en lång skogsprommenad! Det var länge sedan vi gick i skogen, det har ju varit snö kvar där så länge. Nu var det barmark och massor att nosa på!

Sen så var det fotosession hemma i trädgården. Tydligen ska vi vara med i nån tidning... Jag är ju van vid det, men matte och Gryn är lite nervösa. Husse tog i alla fall en bild på oss och jag tänkte visa den så ni får se hur vi ser ut nu!

Lev och må, kika på! /Tuffa

Nä, det tyckte inte matte. Särskilt inte Grynet. Nu pratar vi inte om håret på utsidan av öronen gudskelov, utan om de praktiska hårtofsarna som sitter I öronen. Jag är rätt så modest på den fronten och har bara några glesa spret, Gryn däremot har tjockt med hår på insidan av öronlappen och en skog med hårstrån nere i öron-gången.

Matte säger att vettrinären har sagt att det inte är bra för Gryns öron att vara så fulla med hår. Att det var därför hon fick ont och kli i dom förra hösten. Därför måste håret numera plockas bort. Det gör matte med sina onda nypor och med ett tortyrredskap som hon kallar pincett. Det är som en liten tång som hon sticker ner i örat och grabbar tag i hår med och så rycker hon ut det. AJ! Grynet var rätt öm i sina små öron när matte ansåg att de var hårlösa nog. Allldeles kalt och fint på insidan...

Sen så tog hon mina öron av bara farten! Hallå! Jag har aldrig haft ont och kli heller! Som tur var behövdes inte pincetten på mig utan det blev bara små ryck med mattefingrarna. Blä... 

Så jag lider med er taxi-maxar. Som blir ryckta och slitna över hela kroppen! Stackars er!

I örat pin tills matte säger fin! /Tuffa 

....när man får springa i blöta diken och lera!På bilden är jag endast en liten spoling, men trots den dåliga skärpan speglar den mitt nuvarande sinnelag rätt så väl!

Idag har vi också jobbat med pinnar - spårpinnar! Äntligen måste jag säga. Det var jääääättelänge sedan jag fick spåra. Jag visste ju precis vad som var på gång när matte plockade fram gröna ryggsäcken och lastade in oss i bilen.

vi fick ligga kvar medan matte lade ut varsitt spår till oss. Sen gjorde matte en pinn-stig till mig. Det var kul, men jag var mer sugen på att gå spåret direkt. Det fick jag inte. Jag fick gå i bilen igen och så fick Gryn gå sitt spår. Hon hade nästan glömt hur man gjorde med spåret. Hon har lite svårare med det där att nosa i marken utan vill gärna gå med nosen i vinden istället. Matte hade petat ner lite korvar i spåret som hon noga hittade.

På slutet hörde jag hur dom lekte jättelänge med den fula, lila flamingon som Gryn brukar ha i slutet på sitt spår.

Så var det äntligen min tur! Jag fräste iväg och matte hängde som en bromskloss där bak... Det var ganska blött och risigt, men jag hittade förstås första pinnen som ingenting. Fick korv. Sedan hittade jag en pinne som matte tappat, den låg halvvägs i en vattenpöl men min förnäma nos hittade den såklart ändå. Mera korv! Så tuffade jag på och spårade och nosade. Bytte pinnar mot korv och alldeles för snabbt var spåret slut!

Sedan gick vi en prommenad i skogen alla tre. Gryn blev vederbörligen mosad, men hon hämnades genom att skämma ut oss och anfalla två joggare... Dessa småsystrar!

Äntligen spår! Nu är det vår! /Tuffa 

Idag jobbade hela flocken, hela dagen med att dra ihop pinnar i en stor hög nere vid standen. Det var roligt! Sedan började dom tvåbenta att elda pinn-höben... Det är inte lika roligt. Då tog Gryn och jag oss en walk-about bort längs stranden istället.

Till slut var vi så trötta att vi lade oss i en grässlänt och bara spanade på allt pinn-bärande och brännande. Killar i nosen gör det när dom eldar sådär.

Eld och rök blir i nosen stök! /Tuffa 

Några uppmuntrande ord till nya nätbekantskapen Terry http://www.gobananas.se/ som fått en lillebror, eller som han väljer att kalla det - ett rött skräp. Det går över! Både litenheten och skräpigheten. I början är dom ganska päckliga och piper när man lekinviterar dom, fastän dom nyss gjorde värsta skutten framför näsan på en. Snart nog fattar dom mod och då kan man som du märkt, få dom hängandes i svansen. Dock är det bättre med svansen än med öronen, för det gör mindre ont...

Så kan man ta en lämplig kamptrasa och locka med och när valp-skräpet bitit fast, knycka till lite och så släppa. Då singlar valpeländet iväg en bit, kul sport! Jag tyckte personligen att det var jobbigast att valpen ville ligga hos mig och sova. Helst på mig. Det ville jag inte. Du har ju en katt som du kanske kan lura valpen att han kan sova hos istället, eller också ber du din matte köpa en stor nalle, så kan valpen sova på den. Funkade både på Gryn och kusin-vitamin.

Fortare än du anar så är valpen större och börjar tåla en del fräna briard-grejer, som att brottas, jagas och så. Det är kul! Bara bättre blir det faktiskt. Det där med att gå upp på nätterna och pinka ger sig också så småningom. Jag är rätt trött på nätterna så jag struntade till slut i att följa med. Det fick matte sköta själv. Hon klarade det faktiskt, tro det eller ej.

Det sämsta med valpeländena är att dom får mat så himla ofta! Fyra gånger! Och jag får bara två... Himla orättvist. Det går också över, men det tog lite tid. Men hips-vips så har skräpet förvandlats till en gul och luddig brottningskompis, kanske en som gillar att gräva. Så blev det för mig!

Tuff och Gryn, briardsystrar i byn! /Tuffa

Se bara som hon ser ut....