Om ni undrar så är det jag som är det håriga trollet.... Det tyckte i alla fall den skrångliga och med ett hängöra försedda schäfervalp som jag träffade idag. Jag är med matte till jobbet eftersom jag ska träna i eftermiddag. På lunchen får man spatsera och nosa och det var då vi fick sällskap av valpen. Hon tillbringade de första fem minutrarna med att waila i yttersta änden av sitt koppel och att fråga sin matte gång på gång om det var sant att hundar kunde vara så håriga!

Jag inspekterade henne och struntade sedan i at lyssna på eländet. Jag ville få bort kopplet och börja nosningen! Så fort kopplen kom bort så hade jag i alla fall en smalnäst och vippörig skugga som kom och nosade på samma saker som jag. Då gjorde det inget att jag var lite hårig minsann!

Det var riktigt trevligt att ha sällskap på turen!

Vissa hundar dom har hår, kompisar man ändå får! /Tuffa