Matte kom hem rätt tidigt igår och blev inspirerad av solen eller nått... Hon tog oss i alla fall på en sparktur med dubbeldrag. Både Gryn och jag var taggade så vi howlade för fullt innan matte gav klartecken till att springa. Äntligen! Vi sprang! Matte stod och blinkade bort tårar i fartvinden. Höll balansen dåligt.... Vi kände att det ryckte lite i linan och att matte kved "stopp" där bakom, men vem bryr sig? Vi hade ju bara sprungit ett par hundra meter. Vi sprang en bit till. Mattes kvidanden övergick i avgrundsmorr och tillika vrål. Vi sprang en bit till. Matte hotade med svanskupering tillika indragen kvällsmat... Vi stannade till.

Där bakom låg matte på mage med sparken i en hand och draglinan i den andra. Konstigt att det gick lite tungt... Släpa ett matte-ankare sisådär 50 meter....

Nå, hon tog sig upp igen och lyckades koncentrera sig på att stå resten av vägen. Vi koncentrerade oss på att springa, och springa, och springa!

Matte vinlade och föll, tur att mattes brallor höll! /Tuffa